I min hemland jag bodde med min mor och som några andra medlemar av min familj, sen min far dog son cousiner har kommit bor med oss, vi bodde förut till en ett hus som min far har byggd.
Jag komma ihåg att min mamma förbjuda oss alltid att blir vaken efter midnatt. Jag har aldrigt förstått, men jag frågar inte henne också, jag visste inte förut men hon bli arg om någon var vaken efter midnatt.
En natt jag och min cousin var ute i en bröllop, och kommer lite försent, vi vill ju inte vakna min mor så vi gick direk i rummet, Några minuter efter har kommit i rummet vi höra som ljud från köket.
Vi tror det att maman vaknade och jag vill ju fölklara till henne värför vi var försent, men när jag gick där, ingeting. Allt var som vånligt. jag gick tillbaka. det var lite konstig.
Några natt efter, det händ som några konstiga såker, t-ex ibland dörren av toaletten stänga själv utan att det finns någon där, eller efter midnatt vi alltid höra som ljud, men när vi fragar mamma hon blir alltid irriterad och bara gå härifrån.
En natt det var lite efter midnatt, min mammas symaskinen fungera själv utan att någon röra den.
Naturlitvist jag och allihop springer ute, det är lite kul nu när jag berettar men dess gud det var otäck.
Men den otroligaste händ min mamma bara står upp och säg "Snella barnen är fotfarande upp kan ni vänta lite, ni skramda de". Och när hon säg så sysmaskinen har slutat fungerar och min mor kom säg: "har inte jag varnad hela tiden att ni måste sova efeter midnatt".
Det var so konstig, och skrämmande samtidigt, jag frågar min mor sent den här natten , hon berettar att det finns en kvinna och tre (3) av hennes barnen som bor med oss. Hon (spöken) är jätte trevligt, tå hand om hennes barnen, och börjar alltid hennes sak i midnatt t-ex laga mat, sy kläder eller som andra saker. Och det min mor kan ser de. Det var så otrolig, men efter jag förstor mycket sak som jag har ingen förkloring.
For exeempel, ibland när jag sover, jag tog bort min filt, jag vet inte hur men jag känner att nånting hämta till mig när jag fryser. och jag altid tror att det var min mor men ibland såg henne sover också brevid mig.
Eller, när jag vill säga nånting dåligt jag halkar alltid med nånting, på något sätt jag visste att det är dåligt jag alltid säg förlåt, efter jag förklarar allt till min mor. Och kontigast hon visste allting. Hon börjar att skrattar åt mig.
Men den här natten, hon ville ju att jag ska lovar en sak till henne,"att aldrigt i livet jag skulle frågar nånting i spöken, också om hon fråga". för att en dag de ska också frågar mig såg hon och det kan ju blir en sak farligt eller omöligt för en männinska att göra
Jag lovar till henne och vi pratar aldrigt om den igen..
